Arlanda
Jag är precis hemkommen från arlanda där jag var och lämna av min syster och min kusin för att dom skulle med planet till kalmar och mormor.
jag får alltid en sån där bra och härlig kännsla när jag är på arlanda. Det känns lixom som att man ska åka någonstans, bort från sverige, till något varmare klimat. Det fick mig att tänka på när vi ska åka till rhodos.. om hur kännslan kommer att vara då. Troligtvis kommer man att vara ännu mer spänd och förväntansfull för satan vad roligt det kommer att bli. Och som pricken över iet så träffar man Rebban på ica också, som man inte träffat på ett tag och det är ju den galna bruden som jag åker tillsammans med till rhodos. Det gjorde mig såklart ännu mera taggad.
Den 22 juli åker vi, planet lyfter klockan 18.00. Två veckor väntar oss med galenheter. Jag kan knappt bärga mig.
Men först och främst så vill jag att det ska bli 10e juli så jag kan få träffa min älskling igen. Jag saknar honom något sjukt mycket redan, det känns som han varit borta i evigheter även fast han åkte igår...
Det jobbigaste utav allt är att det skiljer sig nio timmar bakåt från svensk tid och det gör att jag inte kan prata med honom förens väldigt sent på kvällen...
Suck, livet är allt bra hårt.
Säger hon som tror att hon är världens mest ensammaste människa just nu lixom... värt ett garv. haha.
jag får alltid en sån där bra och härlig kännsla när jag är på arlanda. Det känns lixom som att man ska åka någonstans, bort från sverige, till något varmare klimat. Det fick mig att tänka på när vi ska åka till rhodos.. om hur kännslan kommer att vara då. Troligtvis kommer man att vara ännu mer spänd och förväntansfull för satan vad roligt det kommer att bli. Och som pricken över iet så träffar man Rebban på ica också, som man inte träffat på ett tag och det är ju den galna bruden som jag åker tillsammans med till rhodos. Det gjorde mig såklart ännu mera taggad.
Den 22 juli åker vi, planet lyfter klockan 18.00. Två veckor väntar oss med galenheter. Jag kan knappt bärga mig.
Men först och främst så vill jag att det ska bli 10e juli så jag kan få träffa min älskling igen. Jag saknar honom något sjukt mycket redan, det känns som han varit borta i evigheter även fast han åkte igår...
Det jobbigaste utav allt är att det skiljer sig nio timmar bakåt från svensk tid och det gör att jag inte kan prata med honom förens väldigt sent på kvällen...
Suck, livet är allt bra hårt.
Säger hon som tror att hon är världens mest ensammaste människa just nu lixom... värt ett garv. haha.
Kommentarer
Trackback
