emeliejosefinekarlsson

Jag orkar igentligen inte ens skriva något. Men jag gör det ändå.

Idag har som sagt inte varit någon bra dag. Den har innehållit för mycket tårar för min del och det har inte fått mig att må något bra alls.

Jag brukar inte gråta men idag grät jag väldigt mycket och allt för att jag älskar honom så jävla mycket. Jag älskar Kalle så otroligt jävla mycket och det är väll de som gör att det kommer fler tårar när det bara blir fel, helt åt helvete fel. Jag mår så himla dåligt över att bråka, det är det värsta som finns. Speciellt när personen i fråga en den man är kär i, den mn ser upp till och den man aldrig vill att just det här, aldrig ska hända.

Mitt huvud värker, jag är alldeled nere, trött och orkar ingenting. Jag hatar att erkänna att jag inte mår bra men nu är det omöjligt att undvika när puppilerna täcker hela ögat och man är rödsprängd i hela ansiktet. Men mamma känner mig bäst, hon förstod med en gång.

Så förlåt alla.

Det har kommit så mycket känslor på en gång som också fick inse att det är något väldigt stort och viktigt som har fattats i mitt liv ett tag nu, något som har lämnat efter ett stort hål, som måste fyllas för annars fungerar inte jag.

Det är du Michaela. Jag vet inte vad som hände men det jag vet är att jag fungerar inte utan dig, det är bara så.

Förlåt. <3

Var en snabb dag på jobbet, endast fem timmar. Varav två var de sjukaste någonsin. Haha.

Åkte hem och sedan till veddesta vallen för att bevittna min bror och hans lag slå 2an med 2-1.

Nu sitter jag hemma hos min älskling och ska strax åka hem och äta. Skulle igentligen behövaplugga matte inför mitt prov, men det finns ingen ork till det så jag skjuter upp det till imorgon. Rå pluggning.

Vem vill inte hellre ligga och mysa med sin babe framför Konungens återkommst istället för att plugga? :)

Ha en myspys söndag nu!

Puss

Sjuka människor det finns igentligen, riktigt dumma i huvudet.

En kund kom in och skulle reklamera ett par skor. Ett par skor som enligt våra regler inte är en reklamation. Men det var det i hennes ögon, för hon jobbade faktiskt inom branchen. Hon agerade hetsigt och irriterat redan från början och slutade inte när vi sa till henne att lugna ner sig.
Kvittot på skorna har gått ut och vi erbjuder att ta in skorna och skicka dom på lagning. Kärringen total vägrar, hon skulle ha pengarna tillbaka.

Jag känner att detta angår inte mig så jag överlämnar min kollega och kärringen genom att gå in på lagret och ta en funderare på vad fan som hände igentligen.

Min andra kollega, som har stått bredvid och bevittnat det hela, kommer inspringandes och knappar in vaktens nummer på telefonen medan hon halv hetsigt berättar att, kunden tog skon i handen och hotade med att slå den i hennes huvud. Min andra kollega kommer sedan in och säger att hon vägrar gå ut till henne igen, hon är helt galen.
Jag som inte har deltagit så mycket går då ut och frågar då kunden vad som pågår och varför hon hotade min kollega med att slå en sko i huvudet. Jag berättar också att det är sant det min kollega säger, vi får alltså inte ta emot skon som en reklamation. Kärringen total nekar, hon har verkligen inte höjt skon och hotat henne. Hon passade alltså på att ljuga när det bara var jag där, för jag såg ju inte vad som hände. -"Men varför skulle mina kollegor ljuga om en sådan sak?" var mitt svar. Men det var ju självklart enligt henne eftersom vi bara ljuger och är otrevliga, vi vet dessutom ingenting om vad som gäller. Hon jobbade ju faktiskt inom branchen.

Det var fem vakter som stod runt och kärringen vägrade ge sig. Det slutade med att vakten ringde huvudkontoret för att kolla om det vi sagt var rätt. Och det var det ju såklart.

Hon fick alltså lämna butiken, utan vinst. Men en sak skulle vi ha klart för oss.

Imorgon skulle vi synas på tidningens framsida. Det var inte sista gången vi såg henne för hon skulle gå till media med det här.

Hahaha.

Det kanske är lite läskigt och lite skrämmande hur jag kan känna dig så bra rebecca, jag visste lixom inte ens om det själv.. vem vet, det kanske var som greken sa i gamla stan, är vi inte systrar?!

Jag kom hem för en stund sedan, svettig och lite irriterad över att det inte gick så bra på ridningen ikväll, men den irritationen försvann snabbare än vinden då jag fick reda på att olssons ska flytta!!.
För er som inte vet vilka Olssons jag menar så är det mina grannar sedan 18 år tillbaka och vi har aldrig riktigt tyckt om varandra. De har varit de där som aldrig säger något, som mest sitter inne i sitt nedsläckta hus och som aldrig klipper deras taggtråd till buskar eller sågat ner den feta björken som skymmer utsikten och gör att så fort man går utanför dörren på sommaren så kan man knappt andas för att den fäller massa äckliga frön.
Jag kommer heller aldrig glömma insidenten på nyår år 2001 då deras raket slog slint, sköts iväg rätt emot oss och slet sönder Kjelles kostym och mosters kavaj, för att sedan bara stå och glo och springa in med svansen mellan benen, de sa inte ens förlåt. Man kan ju gissa vilka som skulle anmäla, mörda, skjuta... dom då. Listan kan göras lång.
De ni det är mina, inte så underbara, grannar.

Jag är glad och jävligt lättad.
Morsan, vad säger du? ska vi ge ett skambud, slå ut väggen och renovera hela skiten?

Jag är nog världens lyckligaste tjej som får ha dig vid min sida!
Du är den underbaraste människa som finns och du är bara min.

Jag älskar dig Kalle, så otroligt mycket <3

Onsdagen har väll rullat på som vanligt, fast i skolan denna gång och inte liggandes i soffan vetandes att man har sommarlov eller på jobbet tvungen att lämna en kund mitt uppe i ett köp bara för att man måste gå och kissa sexton gånger per kvart. Urinvägsinfektion.

Sedan jag kom hem från rhodos har jag varit sjuk hela tiden. Inte för att det förvånade mig efter en galen resa som den.
Svininfluens hostan attackerade mig sista veckan där nere och övergick i halsfluss när jag kom hem. Pencilin i tio dagar.
På något vis hade jag blivit smittad av min syster då jag upptäckte att jag fått svinkoppor nere vid skrevet. Inte speciellt skönt att varken gå, kissa eller torka sig. Sved som fan gjorde de. Hostan hade iaf gåt bort men ytterligare pencilin i sju dagar.
Man kan väll sätta svart på vitt för i söndags vaknade jag pigg och kry vid halv tio tiden, redo för jobb. Började klockan elva och all kändes bra. Men vid sissodär elva tiden så kände jag mig konstig och vart väldigt kissnödig.
Jag gick för att gå på toa och när jag väll satt där och skulle kissa så gjorde det så ont att jag faktiskt skrek. Anledningen till att jag fick gå och kissa ungefär var femte minut och även fast det bara kom en liten, liten skvätt så gjorde det så jävla ont. Jag välkomnade urinvägsinfektion och sedär, pencilin i fem dagar till.

Och ja Alexandra, det var det med lejonet på!

Plötsligt händer det.

Vet att jag skulle höra av mig i måndags, men man kan inte alltid hålla det man lovar.

Min verklighet har dragit igång igen. Det blev inget -"Men det är skönt när skolan drar igång igen, man gör iaf ingenting den första veckan.." För mig var det tvärtom. Schemat var från 09.00-15.10 redan första dagen och i almenackan är det inprintat prov, redan nästa vecka.
Man får väll tacka för de två månaderna man fick att njuta i sommar, eller de två veckorna på rhodos rättaresagt, eftersom resten mest består i att jobba och tjäna pengar för om man inte gör det så blir det ju inget två veckor på rhodos. Jag är inte den som föredrar att bara ligga hemma och sen behöva tacka nej när polarna frågar om man ska med ut eller kanske gå på bio, för att kassan inte räcker till.
Men min gjorde det gott och väl, efter allt slit. Men det var det värt, för jag har haft en grym sommar!

Så nu är det bara att bita i det sura äpplet och kämpa sig igenom det sista året. Nu ska det jobbas.

Jag sitter redan med matteboken framför mig och 10 tal är redan avverkade.
Hoppas ni också gör det, era jävlar!